25 april 1993

Elfsborg möter Landskrona Bois i division 1 södra.

I början av 90-talet fanns alltid en förhoppning hos oss Elfsborgs-supportrar  om att ta steget upp från söderettan till Allsvenskan. Så även 1993. Denna dröm hade fått sig en törn redan i premiären då blev det förlust med 2-3 mot BK Forward hemma på Ryavallen. Redan där ett bakslag för detta års Elfsborg och nye tränaren Håkan Sandberg. Men några dagar därefter togs en skalp när IFE slog ut Allsvenska Öster ur Svenska Cupen. Så viss tillförsikt fanns ändå när kosan styrdes mot Skåne och match mot seriefavoriten Landskrona Bois. Till denna match skickade Guliganerna en stor buss med supportar vilket inte var så vanligt tidigt 90-tal. Detta bör ha varit en av de första ”storbussresorna” i Guliganernas regi hursomhelst.

Matchen som sådan gav en 0-2 förlust mot ett Bois som denna dag var några klasser bättre än ”di Gule” . Det mest bestående minnet från resan är annars det bad några av våra supportrar tog i dammen bakom läktaren strax innan matchstart. Ett bad som inte helt uppskattades av arrangör och ordningsmakt.

När division 1 södra summerades på hösten stod Landskrona som överlägsna vinnare. Med fem omgångar kvar kom de till Borås med möjlighet att säkra seriesegern.  Det satte vi dock tillfälligt stopp för genom att vinna matchen med 4-3 efter mål av Nemanja Miljanovic, Mats Rotting och Magnus Karlsson. Det fjärde målet var ett självmål från Bois. En av de höjdpunkterna i ett annat skralt seriespel 1993. Elfsborg slutade fyra. 20 poäng bakom seriesegrande Landskrona och 11 poäng bakom IFK Hässleholm som knep den Allsvenska kvalplatsen.

Detta inlägg publicerades i Elfsborg, Guliganerna, Söderettan. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar