Dagens foto: Västra Frölunda – IFE 1999

19 juli 1999

170505 vf ife 99

Elfsborgssupportar på Rudalen när Frölunda och Elfsborg spelade 4-4 i en sanslöst målrik match. Detta var första matchen med Bengt-Arne Strömberg som huvudtränare för Elfsborg. B-A tog som bekant över efter att Karl-Gunnar Björklund hade fått sparken någon vecka tidigare.

Västra Frölunda IF – IF Elfsborg 4-4 (3-2)

0-1 Mikael Martinsson (4)
1-1 Christian Lundström (19)
2-1 Mikael Sandklef (22)
2-2 Mikael Martinsson (31)
3-2 Mikael Björkqvist (38)
4-2 Tomas Rosenkvist (46)
4-3 Andreas Nicklasson (61)
4-4 Kristoffer Arvhage (87)

Laget: Anders Bogsjö – Joakim Alexandersson, Kjetil Pedersen, Stefan Mogren, Joachim Modigh (Kristoffer Arvhage, 55) – Andreas Nicklasson (Andreas Klarström, 61), Anders Svensson, Jesper Bengtsson (Jörgen Wålemark, 82), Haraldur Ingolfsson – Fredrik Berglund, Mikael Martinsson

Matchfakta från Bornyellow.se

Publicerat i Elfsborg | Lämna en kommentar

Dagens foto: Helsingborg hemma

 

170501 heif hemma

Publicerat i Dagens foto, Elfsborg, Guligan Tifo Support, Guliganerna | Lämna en kommentar

22 april 1945

Dagens datum i Elfsborgshistorien

Elfsborg besegrar Halmstads BK med klara 4-0 hemma på Ryavallen.

Målskyttar för Elfsborg var: Sven Jonasson, Stig Lindqvist, Hugo Lydén och Evert Grahn.

170422 evert grahn

Evert Grahn, IFE:s bäste målskytt 1944/45

Säsongen 1944/45 slutade Elfsborg på andra plats. Fem poäng efter segrande IFK Norrköping.

Bäste målskytt denna säsong var Evert Grahn som gjorde 15 mål. Legendaren Sven Jonasson var så här i slutet av sin karriär inte lika dominant i målprotokollet. Dock blev det 8 mål från honom säsongen 1944/45. Det var han tredje bäste målskytt. Mellan Evert och Sven i skytteligan fanns Helge Johansson med 10 mål.

Publicerat i Allsvenskan, Dagens datum, Elfsborg | Lämna en kommentar

Elfsborg 1963

rm_1963_41

IF Elfsborg på samlarbild från Rekordmagasinet 1963.

Två år efter Allsvenskt guld var detta ett betydligt tyngre Elfsborgsår. Det blev till slut en tionde plats, vilket då var platsen precis över nedflyttning. Dock med ganska god marginal till Hammarby och Halmia som degraderades. Bland segermatcherna märks bortasegrar både på Eyravallen mot Örebro SK och på Olympia mot Helsingborgs IF. Två arenor som från slutet av 60-talet skulle bli mardrömsarenor där IFE blev utan segrar i mer än trettio år.

Fyra spelare deltog i Elfsborgs samtliga allsvenska matcher detta år: Rolf Johansson (mv), Boris Målberg, Wigar Bartholdsson och Leif Olsson. Bäste målskytt var Ove Grahn som gjorde 11 mål. Ove spelade 21 av 22 allsvenska matcher detta året.

Publicerat i Dagens foto, Elfsborg, Ove Grahn | Lämna en kommentar

Matchtröja 1968

Samlarbild från veckotidningen Året Runt 1968. En klassiskt gul matchtröja.

Publicerat i Elfsborg | Lämna en kommentar

Matchtröja 1948

rm_1948_30

Elfsborgs matchtröja för 2017 är i ropet dessa dagar. Felaktig gul, nästan orange färg samt tröjans inslag av ränder har upprört många av oss supportrar. Samlarbilden ovan från Rekordmagasinet 1948 visar en gul nyans på Elfsborgs matchtröja. Den gula nyansen har skiljt sig något åt genom åren (t.ex. denna från 1965) men var inte heller på 40-talet i närheten av den orange nyans som årets föreslagna tröjor har.

Här kan man också uppmärksamma de randiga strumporna. De senaste lagbilderna undertecknad kan påminna sig att ha sett är från tidigt 50-tal. Har de förekommit sedan dess? Just de randiga strumporna skulle en nostalgiker likt mig inte ha något emot återkom permanent.

Publicerat i Elfsborg | Lämna en kommentar

Matchtröja – 1965

170327 rm_1965_37

Elfsborg presenterade på söndagen 2017 års matchtröja. En tröja som snabbt väckt missnöje hos många supportrar. Tröjan kritiseras för att vara mer orange än gul, att dess randiga inslag inte är ”Elfsborg” osv.

Ovan en personlig favorit bland  matchtröjor i form av 1965 års tröja med den klassiska Elfsborgstexten på bröstet. Att en tröja idag ska vara reklamfri är tyvärr en utopi men bortsett från det är följande nyans och Elfsborgstext på bröstet något av vad jag skulle önska av vår nästa matchtröja.

Publicerat i Elfsborg | 2 kommentarer

Den bästa Allsvenska matchen någonsin?

Den brukar kallas det: 5-5 matchen mellan IFK Göteborg – IF Elfsborg torsdagen den 17 augusti 1961.  Den har även blivit framröstad som 1900-talets mest klassiska match av Sveriges fotbollsstatistiker. Självklart ett utnämnande som man får ta med en nypa salt. Hur kan man jämföra matcher som spelades på 1960-talet med matcher som spelas nu. Eller varför inte med matcherna från 1930-talet? Men att matchen är en av de största matcherna i Allsvenskans historia är nog de flesta initierade ense om. I Brunnhages årsbok Fotboll 1961 utnämns matchen till ”en av de förnämsta som utkämpats mellan de anrika klubbarna”. I samma bok jämförs matchen med andra klassiska drabbningar i den svenska fotbollshistorien som cupfinalen 1944 mellan Malmö FF – IFK Norrköping och 1937 års Allsvenska möte mellan AIK – Brage.

1961 är det år som kanske glimmar mest bland Elfsborgs guldår. Det är oftast det året som lyfts fram när våra guld diskuteras. Kanske för att det är senast i tid och att det fortfarande finns ganska mycket folk som verkligen minns och kan berätta om guldet. Gulden på 1930- och 40-talet är det idag få som upplevt själva. En annan orsak är nog att guldet 1961 var överraskande då vi det året var nykomlingar i Allsvenskan. För övrigt första gången som en nykomling knep guldet. Säkert har också det faktum att guldlaget fortsatte spela tillsammans även efter att de avslutat sina aktiva karriärer hjälpt till att göra guldåret till ett begrepp i Elfsborgsledet. Otaliga är de mindre klubbar i Sjuhäradsbygden som genom åren fått mäta sig med ”61-orna” i olika jippo- och vänskapsmatcher.

Tillbaka till den där augustikvällen på Nya Ullevi och 5-5 matchen. Det var Allsvensk seriefinal och inför matchen gick snacket om att det segrande laget hade chansen att koppla ett litet grepp om guldmedaljerna. Lagen hade inför matchen samma poäng men IFK toppade serien med bättre målskillnad. IFK var etablerade i den Allsvenska toppen och hade vunnit guldet tre år tidigare. Elfsborg var nykomlingar efter några år i nästa högsta serien och vårt senaste guld låg två decennier bort. Matchen lockade även med den tidens mått mätt storpublik: 41.908 åskådare (Den näst högsta publiksiffran i ett möte mellan Elfsborg och Göteborg).

Matchen spelades i elljus vilket var ovanligt och ett ganska nytt påfund i början på 60-talet. Elljus och elljus förresten. Mikael Häggström skriver i sin bok 1961 – Guldåret att elljuset snarare var att likna vid ett starkt månsken än den sortens elljus vi är vana vid idag. Speciellt dåligt skall ljuset ha varit kring målen. Som Elfsborgsveteranen Olle Blom sa i en intervju med BT härförleden : ”Det var så skumt ljus att det inte var lätt för målvakterna”

ovegrahn
Ove Grahn gjorde Allsvensk debut i 5-5 matchen.

För Elfsborgs del började dramatiken redan innan match. Laget laddade upp på Hindåsgården där spelarna åt gemensamt och hade en stunds vila innan det var dags för vidare färd mot Göteborg. Den unge (då 18 årige) blivande landslagsspelaren Ove Grahn fick beskedet från lagledare Sture Sundström att Leif ”Gästis” Pettersson inte kunde spela och att Ove skulle få göra Allsvensk debut. Men junioren Ove Grahn gjorde ingen besviken i sin debut. Han var inblandad i åtminstone ett av målen och lovordades i pressen efteråt.

När domaren blåste igång matchen var det IFK som satte fart och tog kommandot direkt. Följaktligen var det också de som tog ledningen i den 18:e minuten då Owe Ohlsson nickade in 1-0 på ett inlägg av Rolf Eklöf. Det första av fyra mål för Owe denna kväll.

Faktum var att när IFK tog ledningen så hade de spelat tio minuter med en man mindre än Elfsborg. I den åttonde minuten skallade Nils ”Tidan” Johansson ihop med vår Roland Sandström. Smällen tvingade ”Tidan” att gå ut och sy ett par stygn. Att sy innebar i detta fallet att åka iväg till Sahlgrenska sjukhuset. Efter 25 minuters frånvaro var ”Tidan” tillbaka och kunde hoppa in i spelet igen.

Som sagt hade IFK dominerat spelbilden inledningsvis men deras ledning blev inte långvarig. Elfsborg replikerade omgående då Henry Larsson strax efteråt dundrade in kvitteringen på en hörna slagen av Jens Söderberg. Efter detta jämnade spelbilden ut sig, Elfsborg tog för sig mer och tog även ledningen i slutet av halvleken. Det var återigen Henry blev målskytt då han efter en fin passning från Roland Samuelsson sköt in 2-1 bakom Gunro Lindberg i IFK:s mål.

En bit in i andra halvleken gjorde Lasse Råberg 3-1 efter förarbete av Ove Grahn och Jens Söderberg. Strax efteråt kunde det hela punkterats då Wigar Bartholdsson hade ett gyllene läge till 4-1 men hans skott smet strax utanför stolpen. I stället svängde matchen igen. På tretton minuter gjorde nu IFK tre mål och vips var de blåvita i ledningen med 4-3. Spelet fortsatte att bölja fram och tillbaka och med tio minuter kvar kunde Lasse Råberg efter en trasslig situation rulla in 4-4 i öppet mål. När Owe Ohlsson strax efteråt gjorde sitt fjärde och IFK:s femte mål så trodde nog många att bägge poängen ändå skulle hamna i Göteborg. Men med tre minuter kvar av matchen var det åter dags för firma Söderberg/Råberg. Jens Söderberg spelade fram Lasse Råberg som med ett skott i målvaktens högra hörn sköt kvällens tionde och sista mål. Lasse Råberg ska alldeles i slutet av matchen haft ett kanonläge att göra 6-5 men IFK:s målvakt räddade den gången.

Efter matchen var de flesta eniga om att detta var en fantastisk match. Omdömmen som att ge guldmedaljer till bägge lagen förekom.

Så här skrev t.ex. Expressen om matchen:
”Ullevidramat går till historien. Det var liksom för mycket att svälja. Ja, sträng taget satt man på Ullevi och bevittnade rena vanvettet”.

”Slutet var egentligen en sluggning, som när två boxare ger allt i ett vilt handgemäng de sista minutrarna”

”Ingen åskådare ångrade sig den kvällen, som går till historien som en av de märkligaste seriefinaler som förekommit – en match som det alltid kommer att talas om i historiska återblickar”

Borås Tidning kallade matchen för en raffelhistoria och skrev bl.a.
”En match som präglades av två typiska anfallslag, där inget hade en tanke på att ge tappt. Tempot var högt uppdrivet och uppgörelsen bjöd på såväl dramatik som tekniska konster”

Men faktum var att direkt efter matchen kunde en viss besvikelse skönjas hos bägge lagen. Hos Elfsborg över att man tappat 3-1 ledningen. Hos IFK över att man tappade in en kvittering i slutminuterna. Och även att man fick spela en stor del av första halvleken med tio man mot Elfsborgs elva.

Om det var den bästa matchen någonsin? Tja, det är väl upp till var och en att bedöma men jag tror inte att de som fanns i publiken den där torsdagskvällen glömmer 5-5 matchen i första taget. En mer rafflande och spännande seriefinal har Allsvenskan inte skådat. Eller som Mikael Häggström skriver om matchen i sin bok 1961 – Guldåret: ”Den kommer aldrig att överträffas, möjligen kan någon match bli lika bra”.

En detalj i sammanhanget är att året innan så hade lagen mötts i en träningsmatch på Nya Ullevi. Även den matchen slutade 5-5.

17 augusti 1961
Matchfakta
IFK Göteborg – IF Elfsborg 5-5 (1-2)
1-0 Owe Ohlsson (18) 1-1 Henry Larsson (19) 1-2 Henry Larsson (43) 1-3 Lars Råberg (57) 2-3 Ingvar Svensson (61) 3-3 Owe Ohlsson (65) 4-3 Owe Ohlsson (72) 4-4 Lars Råberg (80) 5-4 Owe Ohlsson (83) 5-5 Lars Råberg (87)

Publik: 41 908
Domare: Einar Boström, Gävle

IF Elfsborgs lag: Ingemar Haraldsson, Boris Målberg, Leif ”Loket” Olsson, Roland Sandström, Toivo Lundell, Rolf ”Kinis” Johansson, Jens Söderberg, Henry Larsson, Wigar Bartholdsson, Ove Grahn, Lasse Råberg.

Källor:
Häggström Mikael: 1961 – Guldåret
Brunnhages Förlag: Fotboll 1961
Elfsborgsbladet 21 juni 1971
Borås Tidnings 100 års-utgåva om IF Elfsborg

Texten publicerades ursprungligen på http://www.svenskafans.com 2005

Publicerat i Allsvenskan, Elfsborg, Ove Grahn | Lämna en kommentar