19 oktober 1996 – IFE åter allsvenskt
IF Elfsborg blir klart för Allsvenskan efter nio säsonger i nästa högsta serien. Med en poäng mot Kalmar FF hemma på Ryavallen säkrades serieseger och Allsvenskt avancemang.
Här en summering av dagen från Lokalkanalen Borås:
IF Elfsborg spelar en vänskapsmatch mot Limmareds IF. Matchen spelas i Limmared och Elfsborg vinner med klara 7-1.
Målskyttar för IFE var: Axel Olsson (3), Bror Ljunggren, Th Cooper, Gösta Nordström, Thure Claesson
Laguppställningen: Einar Jonasson – Sven Zachrisson, Helge Zachrisson – A. Andersson, Thure Claesson, H Karlsson – G Johansson, Gösta Nordström, Th Cooper, Bror Ljunggren, Axel Olsson.
Mjällby AIF – IF Elfsborg 2-0
Det blir förlust med 0-2 borta mot Mjällby AIF i Division 1 Södra. 1988 är ett av Elfsborgs allra sämsta år resultatmässigt. Efter jumboplatsen i Allsvenskan 1987 var det stukat Elfsborg som kom till start 1988 och resultatet blev därefter. IFE kom att sluta på 10:e plats i serien som på denna tid bestod av 14 lag. Kontraktet klarades med fyra poängs marginal. Värt att nämna är att vid denna tid gav segrar fortfarande två poäng.
Mjällby som vi förlorade mot just denna dag kämpade till skillnad från oss i tabellens topp. De kom att sluta tvåa på samma poäng men med sämre målskillnad än seriesegrande Halmstads BK. Så det var HBK som tog den Allsvenska platsen detta år.
Elfsborg besegrar Ludvika FFI med 3-1 på bortaplan. Målskyttar för IFE var Evert Grahn (2) och Hugo Lydén.
Hugo Lydén – en av målskyttarna mot Ludvika.
Detta är Ludvikas enda säsong i Allsvenskan. Klubben slutade på näst sista plats och degraderades till näst högsta serien. De var dock en hårsmån ifrån nytt kontrakt då de liksom Helsingborg (platsen ovanför nedflyttningsstrecket) båda slutade på 14 poäng men Ludvika hade sämre målskillnad än skåningarna.
I dag har Ludvika FFI inte längre någon fotboll i sin regi. Främst verkar friidrott utövas och föreningen arrangerar bl.a. årligen Ludvika Stadslopp.
Elfsborg vann för övrigt även det andra mötet med Ludvika denna säsong. Då, på våren 1945, blev det storseger hemma på Ryavallen med 6-0. Målskyttar den gången var: Evert Grahn (2), Arne Källén (2) Sven Jonasson och Sture Andersson.
Lasse Råberg – gjorde två av målen i segern mot Norrby
Mellan 1954 -1960 spelade Elfsborg och Norrby flera år samtidigt i näst högsta serien. Detta var den period då lokalrivaliteten inom Boråsfotbollen var som hetast. Efter att IFE 1960 åter tog steget upp till Allsvenskan har rivaliteten trots ett par år i samma serie inte nått samma nivå igen.
Den 4 oktober 1959 möttes lagen i division II Västra Götalands (dåtidens nästa högsta serie) sista omgång. Elfsborg hade kämpat i toppen av serien men tappat seriesegern till Jönköping Södra, Norrby kämpade för att klara kontraktet och IFE hade chansen att spela Norrby ur serien. Elfsborg vann alltså med 4-0 och ska ha varit precis lika överlägsna som siffrorna säger. Elfsborgs mål gjordes av: Lars Råberg (2), Wigar Bartholdsson och Leif Petterson.
Slutresultatet gjorde att Norrby precis klarade sig kvar i serien. Elfsborg hade i slutet av matchen en femte boll i nät men det underkändes för offside. Om det målet godkänts hade Norrby åkte ur serien.
Elfsborg spelar 2-2 mot Häcken i den sista omgången av Allsvenskan. Bägge Elfsborgs mål gjordes på straff av Thomas Ahlström. Mål som befäste Thomas Ahlström som vinnare av den Allsvenska skytteligan 1983 med 16 mål. Fyra mål mer än närmast följande Mats Jingblad (Halmstad) och Sören Börjesson (Örgryte).
Under säsongen gjorde ”Ahlis” bl.a. alla fyra målen när Brage besegrades med 4-0 på Ryavallen. Elfsborg gjorde totalt 31 mål i Allsvenskan. ”Ahlis” gjorde alltså drygt hälften av dessa.
I matchen mot Häcken gjorde ”Ahlis” sitt andra mål i 29:e minuten vilket innebar 2-0. Elfsborg tappade dock under andra halvleken till 2-2.
Matchfakta:
IF Elfsborg – BK Häcken 2-2 (2-0)
1-0 Thomas Ahlström (24, str)
2-0 Thomas Ahlström (29, str)
2-1 Roger Johansson (60)
2-2 Patrick Walker (84)
Publik: 2 424
Laget: Tore Stenbäcken – Thomas ”Gällstad” Johansson, Bengt-Göran Stenbäcken, Mikael Zeybrandt, Roger Bergström (Christer Qvist, 67) – Ulrik Andersson, Stefan Larsson, Christer Andersén – Frank Klarström (Tommy Svensson, 80), Thomas Ahlström, Lennart Nilsson
Matchfakta från www.bornyellow.se
IF Elfsborg besegrade Örgryte IS med klara 5-2 på bortaplan i Göteborg.
Detta var en av femton segermatcher för Elfsborg denna första Allsvenska guldsäsong. Två segrar fler än andraplacerade AIK. IFE hade dessutom 19 plusmål bättre målskillnad än AIK detta år. Visserligen räknades målkvot istället för målskillnad vid lika poäng vid denna tid men det säger ändå något om hur bra denna säsong var av Elfsborg.
Karl-Erik Grahn. En av 30-talets giganter.
Tillbaka till segermatchen mot Örgryte.
Målskyttar för ”di Gule” var: Karl-Erik Grahn (2), Sven Jonasson, Åke Samuelsson och Gillis Andersson.
Laguppställningen i denna match: Einar Jonasson – Erik Lager, Erik Källström – Erik Olsson, Rickard Borg, Henry Lindblom – Gillis Andersson, Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn, Yngve Öhlander
Detta var Elfsborgs fjärde raka seger mot Örgryte. Ett ÖIS som nu var i en sämre period jämfört med när de på 20-talet var en av del ledande föreningarna i landet med bland annat allsvenska guld 1925/26 och 1927/28. Det skulle dröja ytterligare något år innan ÖIS åter lyckades besegra oss igen. Då med besked när de i augusti 1937 slog oss med hela 5-0.
0-6 mot Malmö FF var en urusel insats. Den kommer vi inte gå in närmre på här. Sexmåls-förlusten är dock inte IFE:s värsta förlust rent siffermässigt. Det finns faktiskt några förluster med större siffror genom åren. Tre gånger har vi förlorat med 0-7.
1913 gick vi på en rejäl mina då vi i Västsvenska serien (motsvarande nutidens näst högsta division) förlorade med 0-7 mot GAIS på hemmaplan. Det mesta av den matchen är gömt i historiens dimmor så inget jag går in närmre på här.
Den andra av de tre 0-7 förlusterna skedde även den mot GAIS. Detta under vår allsvenska debutsäsong.
Laget i denna match var: Einar Jonasson – Knut Bergqvist, Helge Zachrisson – Gunnar Nordström, Sven Zachrisson, Gunnar Samuelsson – Erik Hedihn, Nils Hedihn, Anders Hägg, Bror Ljunggren, Axel Olsson
Noterbart är att detta var enda allsvenska matchen dåtidens storspelare, och tillika bäste målskytt denna säsong, Thure Claesson missade detta år. För ersättaren Anders Hägg var detta den enda allsvenska matchen han kom att göra.
Tre år senare var det åter dags för 0-7. Då hemma mot Helsingborgs IF.
Laget denna gången var: Einar Jonasson – Knut Bergqvist, Erik Lager – Folke Fredenlund, Sven Zachrisson, Gösta Nordström – Nils Andersson, Nils Hedihn, Sven Jonasson, Bror Ljunggren, Thure Claesson.
Det kan konstateras att en handfull spelare var med i bägge 0-7 förlusterna i Allsvenskan: Einar Jonasson, Knut Bergqvist, Sven Zachrisson, Gösta Nordström, Nils Hedihn och Bror Ljunggren.
0-7 GAIS (h) 13 April 1913 (Västsvenska serien)
0-7 GAIS (b) 25 augusti 1926
0-7 Helsingborgs IF (h) 12 maj 1929
1-8 Djurgårdens IF (b) 23 oktober 2005
0-6 Westermalms IF (b) 25 Maj 1927
0-6 GAIS (b) 2 November 1930
0-6 Helsingborgs IF (b) 23 Oktober 1932
0-6 IFK Norrköping (b) 26 Maj 1947
0-6 Djurgårdens IF (b) 6 September 1953
0-6 IFK Norrköping (b) 23 Augusti 1970
0-6 Malmö FF (b) 16 Maj 1976
0-6 Trelleborgs FF (b) 6 maj 1990 (Division 1 södra)
0-6 Malmö FF (b) 25 september 2017
(Står inget annat har matchen ingått i Allsvenskan)
Flera av förlustmatcherna är från en tid då fotbollen var målrikare. Anmärkningsvärt är dock att vi har två genomklappningar från 2000-talet som kvalar in på listan. Bortsett från årets förlust mot MFF också såklart 1-8 debaclet mot Djurgården 2005.
1904 - Från Landala till Borås Arena 